Katter och fest!!

Attans vad tiden springer iväg... hade tänkt uppdatera bloggen för ett tag sen men inte bidde det så heller....

Hur som helst så for jag och dottern norröver och hämtade hem diamanten Zirconia... fast hur mycket diamant som namnet antyder så blev det inte samma sak här hemma, det blev en grävling i blomkrukor...

Diddi har tagit henne som sin skyddsling och det är så underbart att se dem leka, likaväl som man blir galen på allt bus de hittar på... är det inte köksbänkar och dyl som undersöks är det allt från bokhyllan till toaletten, bokstavligt från insidan!! sen blev väl matte inte så där vidare populär efter den dykningen... för det var skillnad på att bada själv och att bli badad, men samtidigt så har ungarna varit väldigt duktig på att stänga toalocket efter bravaden... konstigt... ;)

Igår var jag på en mycket trevlig inflyttningsfest, första gången faktiskt jag blir bjuden på detta och definitivt första gången utan maken... och jisses vilken kväll!! Mycket discodans, många glas vin och mycket surr... (förstår inte det... det blir alltid mycket surr när jag gör nåt...) sen var det väl lite halvkallt när jag gick hem, typ -20 ute... ingen baksmälla däremot mer förkyld blev jag nog...

På resande fot...

Jaha då ska man än en gång packa ryggan för nya äventyr...
Denna gången är det en planerad resa med vissa avvikelser från resrutten, vad gör man inte för att få träffa likasinnade kattälskare :)
Helgen som var planen att fara till Skellefteå eller snarare metropolen Jörn, eftersom man begåvats med körkort så blev man chaufför som vanligt, men nånstans gick delar av planen på stöpet, om det beror på sällskapet/kartläsaren/GPS:en eller helt sonika en akut operation för en annan planerad chaufför så hamnade vi så småningom i Örebro!?!
Nåväl efter att ha träffat och givetvis överraskat några bekantingar så började man lite smått fundera vad som egentligen driver någon att köra sådär 65 mil enkel resa och inte ens ställer ut egen katt??
Hur som helst så överlevde vi både resa och kyla så imorgon går planen norrut äntligen så vi får hem våran nya 4-benting...

Måste ta mig i kragen...

Har redan för länge sen insett att skriva blogg är som att skriva dagbok, vissa har massor att skriva och gör det medans vi andra försöker koma på vad man ska skriva för man skrev aldrig dagbok när man var yngre...

Känns som jag jobbar heltid och är mamma resten av dygnet, önskar samtidigt att dygnet att lite fler timmar så man får någon "bara vara tid"...

Hade APT i stan ed chefen och arbetsgruppen, tyvärr fick jag inte reda på nåt mer om vad som händer med schema och dyl framöver, så jag är ff lika osäker på vilka utställningar som både arbetet och börsen tillåter riktigt... en dryg vecka kvar till lön...

Blir mer och mer brydd på hur många muttrar som saknas hos Diddi... ;) Jag menar inte nog med att hon balanserar på badkarskanten med risk att ramla ner typ 3-4 ggr när någon badar, hon vill dessutom gärna jaga fötterna i vattnet, sen när hon ligger på fönsterbrädan och sover, så kan man emellanåt höra en liten duns och givetvis på golvet sitter en förvånad nyvaken Diddi kikar ungefär som vad hände? Samtidigt är det en spinnmaskin som gärna hänger med och sitta på axlar i tid och otid... Och försöka titta på TV går inte såvida man är beredd och ha päls i samma höjd som ögonen ;)

Blir såå less...

Folk frågar nu emellanåt varför jag flyttat, en del tar det positivt andra tycker det är själviskt (om man nu kan kalla det själviskt efter att ha försökt anpassa mig efter andra i typ 16½ års tid...)
Idag fick jag än en gång bekräftelse på att jag gjort rätt val, jag menar här försöker jag roa barnen med enkla medel och att de ska vara ute i friska luften en stund nu när det är mildare ute... och då blir det tjafsigt om att "mannen" skaffat tv-spel som barnen också vill spela på, ringde då mannen och sa detta och får sen skit både från honom och barnen för att de ville dit och inte jag... och för att han tyckte de kunde gå upp och de vägrade, sen hade min äldsta blivit lovad att när det blev mildare så skulle de i övriga familjen åka slalom (jag har aldrig gjort det och har inga planer på att göra det), nu kommer mannen plötsligt på att skotern skulle hit!! sen blev det som vanligt tår och tandagnisslan, och vem får skit för alltihop som vanligt??
JAG naturligtvis, hur kunde jag komma på den j-la ideen att vi skulle ha en trevlig stund med julgransplundring på byn... och sen att barna fick gå HELA 300 meter... nu är jag less på allt tjafs...
är det verkligen det som livet ska gå ut på?? Jag börjar verkligen fundera...

Nytt år...

In med det nya och ut med det gamla, tja det sägs stämma bra...
Själv har jag varit med familjen hela dan om man nu räknar när de sista kom hem runt 16-tiden... Fixat och donat med att handla lite gott till ostbrickan, eftersom maken skulle fixa middan så fick jag givetvis handla de sista detaljerna och se till att tillbehören till maten fanns...
En del fillmer har avverkats, från klassiska sound of music till barnfilmen monsters vs aliens... precis innan tolvslaget så såg vi även slutet på brudens far... av förväntan gick vi ut för att se massa raketer som grannar och bekanta införskaffat (bbrukar sällan skjuta några egna, däremot skicka iväg någon UFO-ballong)
Ungarna ropade ut gott nytt år till varandra och grannar som hörde dem, jag vände mig mot maken och önskade gott nytt år, fick dock inget svar, lite förvånad såg jag frågande på honom och fick svaret att "jag gjorde som jag vill" vad nu det betyder... arg och besviken fick jag dock bryta upp vid 00.30 eftersom jag ska iväg och jobba 24-timmars om några timmar, men största besvikelsen var nog att jag inte ens fick en kram från honom...
Är det så det nya året ska börja?? med tårar än en gång??
Är det verkligen så stort fel på mig?

Skickar dock en varm nyårshälsning för dem som verkligen bryr sig om hur jag mår...

Julen kommer och går...

Visst är det konstigt, man planerar en massa för jul och barnen ser fram emot en massa julklappar... men hur ser dagarna ut egentligen? jo som vanliga men mer påkostade om man så säger... folk stressar och köper tydligen i snitt julklappar för sina barn för ca 3 000:-, va tusan då borde vi vara miljonärer eller , jag menar eftersom vi dock har 3 barn...

Och sen julmaten som ska både handlas, stökas och bökas med för att man sedan ska höra lite smågnyn över att "inget smakr nåt gott förutom det och det..." Visst det är barnen, samtidigt är man ute i god tid innan och frågar övriga familjen vad vi ska ha på Julbordet... typiskt eller?
Så kommer så äntligen den magiska dagen och första kommentarerna redan på morgonen är... när kommer tomten??

Tydligen så tar dagen en evighet att komma igenom, sen kommer dock tomten och utdelningen börjar för att vara överstökad på ca 20 minuter (varav tomtens paus blir halva tiden...) ungarna blev dock nöjda över klapparna, men det tror tusan det med dyra Lego produkter som de bara kunnat drömma om, ett akvarium samt att det blev en ny mobil för ett av barnen...

Nästa anhalt... bygga Lego:t, självklart ska det byggas redan samma kväll... hela familjen engagerad i diverse byggen... blev lite sura miner när alla byggen avbröts vid 23.30-tiden för att återupptas idag..

Fick dock en julklapp som jag återkommer med längre fram men ändå nåt jag hoppats på...

Det verkar som att året slutar på ett mycket bättre sätt än det började på, samtidigt har det varit ett år med mycket tårar av olika anledningar...
Kanske 2010 blir ett år med glädje(tårar)? Vem vet...

Varför ska Sverige vara så avlångt?

Har kommit hem från en ny tripp "neröver" närmare bestämt mälaralen med omnejd...
Dels så fick jag chans att träffa många trevliga kattmänniskor/uppfödare av såväl Sphynx och Cornish Rex. Gjorde denna resa med sällskap av en mycket trevlg väninna, även om det även denna gång bara blev jag som körde (hmmm tror jag får försöka puscha för att denna person ska få sitt körkort snart :) )

Hur som helst så gick trippen först till Nora och där fick jag se söta små skrynkliga Sphynxbebbar (tur dottern var hemma...) dagen efter bar det av till Örebro och vi fick vara med om en nyöppning av en av Sveriges största butiker med hund- och kattillbehör, jag lovar den var den störst butik jag sett, synd bara att börsen ekade tom... :(

Sedan bar det av till Västerås dit min lilla Queen nu huserar hos en av mina trevliga uppfödarkollegor, tanken var att jag skulle få hem min efterlängtade drömprins... tyvärr ville ödet annorlunda och en högre makt ville ha honom självt... RIP min lilla Cho-san...
Så nu får jag börja om med mitt sökande efter en ny prins, tur man har lite tentakler ute...

Efter ett sms så insåg vi att det skulle bli en lång dag, för vi skulle möta upp några andra uppfödarkolegor i Eskilstuna, men dessvärre hade de fått fel på bilen så de blev mer än försenade... De kom iaf till slut och med tanke på deras trevliga sätt och personkemier så var det definitivt värt väntan :) Det enda "trista" var att jag också fastnade för just en Sphynx, turen var iaf att den inte var till salu, men man vet aldrig vad framtiden har i bagaget... ;)

Efter denna utflykt var det åter till Västerås och "liten" middag innan vi var tvungen att bryta upp för att starta hemfärden, lite sorgligt att lämna Queen men det väl alla som lämnar en 6 månaders bebbe kvar... fick dock entt sms om att allt bara var bra med henne även idag :)

Turen gick nu till Uppsala där vi skulle dels ut på E4 igen men även hämta upp dvärgmöss (tror jag det heter, små var dem i vart fall) det gick bara bra förutom att kupéfläkten lade av... sen resten av hemvägen så var det antingen hett i kupén eller immiga fönster... När vi kom till Sundsvall så var det vitt av frost på backen och -5 ute, lite skillnad mot regn och +5 när vi startade...
Efter att ha skjutsat hem min kära väninna, skrapat loss "isglaseringen" på min bil bar det hemåt, kom hem vid 05.30... Tur att det inte blir så många såna resor men det är samtidigt så trevligt...
Tro när nästa resa blir och vart??