måndag 26 oktober 2009

Varför blir andra så förvånad?

Har varit på diverse möten några gånger tillsammans med mannen i huset, men blir lika förvånad varje gång man får kommentaren "men vad ni verkar överens", eller "vad ni är trevliga med varandra..."
Men hallå!!! Måste man vara osams eller idka pajkastning bara för att man separerar? tycker det är fullt normalt att vara normala eftersom det inte är pga känslorna vi separerar utan för att det blir alldeles för mycket tjafs och bråk hela tiden... Det är väl bättre för barnen attt se vuxna som kan umgås och ha trevligt tilsammans än vuxna som aldrig är överens och "gnager" på varandras tålamod.. Gammalmodigt tänkt, kanske men fullkomligt ärligt...

söndag 25 oktober 2009

Förändringarnas vindar!!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade bloggen (har i vart fall inte glömt den... ;) ) Men sanningen att säga är det mycket på gång just nu i livet...
Dels har jag nu börjat på en ny arbetsplats och jag trivs bra, tror även jag blir uppskattad av den brukare jag jobbar åt (som personlig assistent) även om det inte pratas speciellt så är det väldigt härlig stämning och det säger väl alt?... Jag menar hur många går och smånynnar som ett litet fån ;) och får glada miner till svar?

Sen har det hänt mycket här hemma... dels så har jag och den manliga delen haft en ordentlig pratstund och vi kom till slut överrens om att jag ska ändra bostad, inte för att vi alltid är osams men för barnens skull så inser vi att de får stå ut med alldeles för mycket tjafs de bör få slippa...
Så nu är det snart dagen D när det blir massa kartonger och vissa möbler som ska flyttas på...Jag är så nöjd över att ha så goda vänner som hjälper mig i både vått och torrt... en snäll tanke är väl så härligt att höra...