Less på värmen!!

Man ska inte klaga på värmen , men vad ska man göra när det inte går att sova eller sitta ute?? t o m ungarnas tålamod tryter trots idoga bad i poolen... Natten som var avr dock svalare än på länge så kattungarna sov väl lite mer än de brukade...
Fast nog får man kolla vart man sätter fötterna så man inte kliver på nån som kommer som en studsboll...
Fick besked om att vi får nytt schema på jobbeet som börjar 1:a September jippi!!!
Dessvärre finns det inget schema för Augusti än... förvånad? Inte ett dugg, för det är så här det varit sen sportlovet...

Mycke nu...

Vad jag blir stressad av månadsskiften, det ska betalas räkningar hit och dit, hastiga schemabyten som ska gälla från ett vissst datum som alltid blir nåt annat...
Man bygger upp en massa luftslottsplaner för att sen inse att det stannade just vid planer...
Värre är det väl när man bestämt sig för nåt så säger helt plötsligt kroppen ifrån, hur tacklar man det?? Tja i mitt fall så är det väl bara att bita ihop och lyssna på vad kroppen säger och göra det bästa av allt...

Svammel? J det kanske blir så efter både heta dagar o nätter samt aktiva ungar både 2-och 4-benta sm inte vill/kan sova...

Familjen

Sitter här och tänker på vissa detaljer... Vad hade man gjort utan familj? Haft det tyst och lugnt, fyllt tillvaron med annat ex djur eller resor eller vad??
Visst önskar man ibland att man vore solokvist, inga sura miner eller kommentarer från andra hälften, inga vredesutbrott av de yngre förmågorna, samtidigt när man sitter här när alla andra sover (2-benta iaf) så känner man lite av, vad ska man göra nu?? Man vill ju inte göra nåt som väcker upp nån samtidigt som man har energi som räcker och blir över...
Och tänk om man inte haft familj, vilka minnen skulle man haft då?? Ingen första förälskelse, ingen sambotid innan bröllopet, inga graviditeter eller barnafödslar (tro hur man sett ut då...), ingen som skriker och driver en till vansinne för minsta småsak, ni vet ex en hårsnodd som råkar ligga 2 cm från vad som var tänkt...
Samtidigt är det skönaste som finns som värmer hjärtat är när man ibland får höra: Mamma vad jag älskar dig!!
När man sen säger till maken hur mycket han betyder i mitt liv får man tillbaka: Jasså... eller när jag säger till honom varje dag att jag älskar honom, men inte får dessa ord tillbaka, så får jag itället detta tillbaka: Jag säger till om det blir nån förändring... romantiskt?? kanske inte men ärligt.

Hetta!!

Visst är det bra med sol och värme... men nog föredrar jag aningen svalare eller åtminstonne lite mer dagsbris... Vore man inte så förbenade feg kanske man gjort som ungarna, plaska runt och tjoa i poolen... fasen vad det skulle ralles på byn då...

Var till sjukgymnasten idag och det verkar gå åt rätt håll sakta men säkert, ska fortsätta med skonsam gymnastik, stackarn såg ut som han fått hicka när jag sa att jag skulle börja at jobba om 1½ vecka, då ett arbetsmoment x 2 är att gå långpromenad med skjutande på en rullstol en timme åt gången...
Kommer tid så kommer väl råd... tur iaf att man kan njuta av en massa vildingar som åtminstonne inte skriker mamma i kör, även om nattsömnen blir något störd...

Jaha, då var det kört... Nu har jag tänkt göra ett försök liksom flera av mina "närmaste"... skriva blogg, får väl se vad det blir av det hela...