Jösses

Man nästan skäms för att an inte hinner skriva nåt här...
Hur som helst har det hänt lite (mycket) saker sen sist jag tittade in här, tro vart man ska börja...

I kattgruppen har det blivit total harmoni sedan Alma flyttade, visst går det inte en dag utan att hon får en tanke... Ja eller total var väl kanske att ta i lite, jag har ju Junii som fattade detta med att roa sig på natten med att snacka en massa när matte vill sova så det blir uppvaknande vid 04.15-04.30 varje morgon...

Sen har vi vart med på en del utställningar, Umeå, Östersund, Örnsköldsvik samt Örebro, ibland har det varit endast lilla Z ibland har det varit alla 4, resultaten har varit blandade, men det är trevligt att bara få resa iväg :) I helgen blickar vi norrut mot Skellefteå och vid midsommar drar vi till Nesna (Mo i Rana) sen finns lite planer för hösten men inget spikat än... (det kostar ju att ligga på topp ;) )

Sen nästa vecka ska 3 katter scannas och går det som det är tänkt så lutar det nog åt en kull framåt hösten... men som sagt planer och praktik är inte alltid samma sak.

Tja här hemma annars så flyter det på, imorgon slutar barnen och går på sommarlov, själv har jag tagit löite ledigt och tänkte få njuta av lite dagar med dem :)

Funderingar som finns...

Då var det ett tag sen jag skrev igen... Dagarna flyer på så fort att man emellanåt vill dra i handbromsen...

Sen sist jag skrev så har som sagt kattgruppen ändrats en del på gott och ont... eller hur man nu ska uttrycka sig...

Alma har fått ett toppenhem nere i Uddeholm, låter långt bort (typ 60 mil), men eftersom jag har släkt ca 6 mil därifrån känns det aningen närmare... men visst är det både tomt och ledsamt, det fälls någon tår av saknad nästan varje dag...

Sen vildigarna jag hämtade är det full fart på, sammanhållningen i kattgruppen är både lugnare och trevligare förutom ett liitet undantag... könsmogen hane... ni som har dessa vet vad jag menar, det både pratas i olika tonlägen, sniffas både här och där, för att inte tala om försöken med att kliva på de som inte vill, får tyvärr sära på dem lite när jag inte är hemma för han är mest och vill uppvakta den yngsta... de andra går ju på piller så de bryr han sig mindre om...

Peppar peppar är det bara en kattbädd som fått sig en liten dusch...

Tanken finns ju på att han ska kunna användas lite iaf framöver efter lite tester och en scanning iaf.

Har dock anmält alla 4 till Ö-viks utställningen så det blir spännande och se vad de 3 yngre tycker om det...

Enda önskemål jag har för tillfället är pengar... vill mycket men den tomma plånboken sätter stopp...

Var iaf iväg och köpte en fin bil som jag har råd med, så nu ska väl den förra förhoppningsvis säljas inom det snaraste (får väl jaga särbon med blåslampan annars, tydligen är det effektivt om jag ska tro en väninna... ) :)

Livet går verkligen både upp och ner...

Ena dagen känns bara som att allt faller på plats för att nästa dag blir allt kaos igen...
Låter det konstigt? nja det är det väl inte egentligen, för det är väl det som kallas livets gång...

Har haft det ganska bra ett tag nu på det personliga planet, iaf om man räknar med allt utom jobbstrul och funderingar över scheman och tänkta semestrar... sen att min man/särbo har lite andra vågor i livet än jag, är väl också antagligast normalt...

När jag sedan ser på familjens situation vad gäller både de 2- och 4-benta så är det verkligen skiftande från dag till dag, och emellanåt bara timmar mellan skratt och glädje kontra funderingar och gråt...
Har nu på allvar börjat fundera på att placera om min Alma, det svider verkligen i hjärtat, men det vore bättre för både henne och de andra katterna... Fick sen igår också besked om att jag kommer att ta till baka Q + en till från Q:s verkligen ledsna matte, men där har siituationenn verkligen sats på spets när allergi kan bara slå till från ingenstans!!!! och dessutom kontaktallergi.

Då inser man verkligen att saker som man inte kan planera verkligen händer!!

Sen har jag en dotter som är i en tuff förpubertet med allt vad det innebär... humöret är väl en sak, orden också... men skolans agerande när min dotter får tuffa ord och dåliga ursäkter, då ryter även denna väldigt lugna lååångstubinade lejoninna till med allt vad det innebär!!!
Ok, visst vet jag att det aldrig är ens fel att två trätar, men det måste väl finnas nån jäkla gräns, det snackas så mycket om nolltolerans och antimobbingplaner... men vad gör man när den lärare som ska verka sammankallande mellan elever-föräldrar-rektor t o m verkar sticka huvudet i sanden och blunda?? DET gör mig mest förbannad!!!!

Har så smått börjat planera semestern för mig och barnen, får väl se hur och vad av det som hinns/kan klaras av...

Katter och fest!!

Attans vad tiden springer iväg... hade tänkt uppdatera bloggen för ett tag sen men inte bidde det så heller....

Hur som helst så for jag och dottern norröver och hämtade hem diamanten Zirconia... fast hur mycket diamant som namnet antyder så blev det inte samma sak här hemma, det blev en grävling i blomkrukor...

Diddi har tagit henne som sin skyddsling och det är så underbart att se dem leka, likaväl som man blir galen på allt bus de hittar på... är det inte köksbänkar och dyl som undersöks är det allt från bokhyllan till toaletten, bokstavligt från insidan!! sen blev väl matte inte så där vidare populär efter den dykningen... för det var skillnad på att bada själv och att bli badad, men samtidigt så har ungarna varit väldigt duktig på att stänga toalocket efter bravaden... konstigt... ;)

Igår var jag på en mycket trevlig inflyttningsfest, första gången faktiskt jag blir bjuden på detta och definitivt första gången utan maken... och jisses vilken kväll!! Mycket discodans, många glas vin och mycket surr... (förstår inte det... det blir alltid mycket surr när jag gör nåt...) sen var det väl lite halvkallt när jag gick hem, typ -20 ute... ingen baksmälla däremot mer förkyld blev jag nog...

På resande fot...

Jaha då ska man än en gång packa ryggan för nya äventyr...
Denna gången är det en planerad resa med vissa avvikelser från resrutten, vad gör man inte för att få träffa likasinnade kattälskare :)
Helgen som var planen att fara till Skellefteå eller snarare metropolen Jörn, eftersom man begåvats med körkort så blev man chaufför som vanligt, men nånstans gick delar av planen på stöpet, om det beror på sällskapet/kartläsaren/GPS:en eller helt sonika en akut operation för en annan planerad chaufför så hamnade vi så småningom i Örebro!?!
Nåväl efter att ha träffat och givetvis överraskat några bekantingar så började man lite smått fundera vad som egentligen driver någon att köra sådär 65 mil enkel resa och inte ens ställer ut egen katt??
Hur som helst så överlevde vi både resa och kyla så imorgon går planen norrut äntligen så vi får hem våran nya 4-benting...

Måste ta mig i kragen...

Har redan för länge sen insett att skriva blogg är som att skriva dagbok, vissa har massor att skriva och gör det medans vi andra försöker koma på vad man ska skriva för man skrev aldrig dagbok när man var yngre...

Känns som jag jobbar heltid och är mamma resten av dygnet, önskar samtidigt att dygnet att lite fler timmar så man får någon "bara vara tid"...

Hade APT i stan ed chefen och arbetsgruppen, tyvärr fick jag inte reda på nåt mer om vad som händer med schema och dyl framöver, så jag är ff lika osäker på vilka utställningar som både arbetet och börsen tillåter riktigt... en dryg vecka kvar till lön...

Blir mer och mer brydd på hur många muttrar som saknas hos Diddi... ;) Jag menar inte nog med att hon balanserar på badkarskanten med risk att ramla ner typ 3-4 ggr när någon badar, hon vill dessutom gärna jaga fötterna i vattnet, sen när hon ligger på fönsterbrädan och sover, så kan man emellanåt höra en liten duns och givetvis på golvet sitter en förvånad nyvaken Diddi kikar ungefär som vad hände? Samtidigt är det en spinnmaskin som gärna hänger med och sitta på axlar i tid och otid... Och försöka titta på TV går inte såvida man är beredd och ha päls i samma höjd som ögonen ;)

Blir såå less...

Folk frågar nu emellanåt varför jag flyttat, en del tar det positivt andra tycker det är själviskt (om man nu kan kalla det själviskt efter att ha försökt anpassa mig efter andra i typ 16½ års tid...)
Idag fick jag än en gång bekräftelse på att jag gjort rätt val, jag menar här försöker jag roa barnen med enkla medel och att de ska vara ute i friska luften en stund nu när det är mildare ute... och då blir det tjafsigt om att "mannen" skaffat tv-spel som barnen också vill spela på, ringde då mannen och sa detta och får sen skit både från honom och barnen för att de ville dit och inte jag... och för att han tyckte de kunde gå upp och de vägrade, sen hade min äldsta blivit lovad att när det blev mildare så skulle de i övriga familjen åka slalom (jag har aldrig gjort det och har inga planer på att göra det), nu kommer mannen plötsligt på att skotern skulle hit!! sen blev det som vanligt tår och tandagnisslan, och vem får skit för alltihop som vanligt??
JAG naturligtvis, hur kunde jag komma på den j-la ideen att vi skulle ha en trevlig stund med julgransplundring på byn... och sen att barna fick gå HELA 300 meter... nu är jag less på allt tjafs...
är det verkligen det som livet ska gå ut på?? Jag börjar verkligen fundera...