Funderingar som finns...

Då var det ett tag sen jag skrev igen... Dagarna flyer på så fort att man emellanåt vill dra i handbromsen...

Sen sist jag skrev så har som sagt kattgruppen ändrats en del på gott och ont... eller hur man nu ska uttrycka sig...

Alma har fått ett toppenhem nere i Uddeholm, låter långt bort (typ 60 mil), men eftersom jag har släkt ca 6 mil därifrån känns det aningen närmare... men visst är det både tomt och ledsamt, det fälls någon tår av saknad nästan varje dag...

Sen vildigarna jag hämtade är det full fart på, sammanhållningen i kattgruppen är både lugnare och trevligare förutom ett liitet undantag... könsmogen hane... ni som har dessa vet vad jag menar, det både pratas i olika tonlägen, sniffas både här och där, för att inte tala om försöken med att kliva på de som inte vill, får tyvärr sära på dem lite när jag inte är hemma för han är mest och vill uppvakta den yngsta... de andra går ju på piller så de bryr han sig mindre om...

Peppar peppar är det bara en kattbädd som fått sig en liten dusch...

Tanken finns ju på att han ska kunna användas lite iaf framöver efter lite tester och en scanning iaf.

Har dock anmält alla 4 till Ö-viks utställningen så det blir spännande och se vad de 3 yngre tycker om det...

Enda önskemål jag har för tillfället är pengar... vill mycket men den tomma plånboken sätter stopp...

Var iaf iväg och köpte en fin bil som jag har råd med, så nu ska väl den förra förhoppningsvis säljas inom det snaraste (får väl jaga särbon med blåslampan annars, tydligen är det effektivt om jag ska tro en väninna... ) :)

Livet går verkligen både upp och ner...

Ena dagen känns bara som att allt faller på plats för att nästa dag blir allt kaos igen...
Låter det konstigt? nja det är det väl inte egentligen, för det är väl det som kallas livets gång...

Har haft det ganska bra ett tag nu på det personliga planet, iaf om man räknar med allt utom jobbstrul och funderingar över scheman och tänkta semestrar... sen att min man/särbo har lite andra vågor i livet än jag, är väl också antagligast normalt...

När jag sedan ser på familjens situation vad gäller både de 2- och 4-benta så är det verkligen skiftande från dag till dag, och emellanåt bara timmar mellan skratt och glädje kontra funderingar och gråt...
Har nu på allvar börjat fundera på att placera om min Alma, det svider verkligen i hjärtat, men det vore bättre för både henne och de andra katterna... Fick sen igår också besked om att jag kommer att ta till baka Q + en till från Q:s verkligen ledsna matte, men där har siituationenn verkligen sats på spets när allergi kan bara slå till från ingenstans!!!! och dessutom kontaktallergi.

Då inser man verkligen att saker som man inte kan planera verkligen händer!!

Sen har jag en dotter som är i en tuff förpubertet med allt vad det innebär... humöret är väl en sak, orden också... men skolans agerande när min dotter får tuffa ord och dåliga ursäkter, då ryter även denna väldigt lugna lååångstubinade lejoninna till med allt vad det innebär!!!
Ok, visst vet jag att det aldrig är ens fel att två trätar, men det måste väl finnas nån jäkla gräns, det snackas så mycket om nolltolerans och antimobbingplaner... men vad gör man när den lärare som ska verka sammankallande mellan elever-föräldrar-rektor t o m verkar sticka huvudet i sanden och blunda?? DET gör mig mest förbannad!!!!

Har så smått börjat planera semestern för mig och barnen, får väl se hur och vad av det som hinns/kan klaras av...