Har varit på diverse möten några gånger tillsammans med mannen i huset, men blir lika förvånad varje gång man får kommentaren "men vad ni verkar överens", eller "vad ni är trevliga med varandra..."
Men hallå!!! Måste man vara osams eller idka pajkastning bara för att man separerar? tycker det är fullt normalt att vara normala eftersom det inte är pga känslorna vi separerar utan för att det blir alldeles för mycket tjafs och bråk hela tiden... Det är väl bättre för barnen attt se vuxna som kan umgås och ha trevligt tilsammans än vuxna som aldrig är överens och "gnager" på varandras tålamod.. Gammalmodigt tänkt, kanske men fullkomligt ärligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar