Utställningen i Luleå gick verkligen långt över förväntan... tänk att lilla jag fick vara med på en liten framgång efter deta nedrans tuffa år... fast det är klart nu torde det väl dröja innan det blir nåt lliknande...
Framtiden då? jag önskar att man kunde sia ibland, för nu känns det rörigt både här och där... Jobbet innebär just nu en massa strul, så där vet man inget just nu... vad gäller utställningar så vill jag börja planera för nästa år, men vad hjälper det när man inte vet nåt arbetsschema än? och avelsbiten vet jag lite på hur/vad jag vill men det gäller att få lite pusselbitar att falla på plats... men som de brukar säga "den som lever får se"...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar