Livet går verkligen både upp och ner...

Ena dagen känns bara som att allt faller på plats för att nästa dag blir allt kaos igen...
Låter det konstigt? nja det är det väl inte egentligen, för det är väl det som kallas livets gång...

Har haft det ganska bra ett tag nu på det personliga planet, iaf om man räknar med allt utom jobbstrul och funderingar över scheman och tänkta semestrar... sen att min man/särbo har lite andra vågor i livet än jag, är väl också antagligast normalt...

När jag sedan ser på familjens situation vad gäller både de 2- och 4-benta så är det verkligen skiftande från dag till dag, och emellanåt bara timmar mellan skratt och glädje kontra funderingar och gråt...
Har nu på allvar börjat fundera på att placera om min Alma, det svider verkligen i hjärtat, men det vore bättre för både henne och de andra katterna... Fick sen igår också besked om att jag kommer att ta till baka Q + en till från Q:s verkligen ledsna matte, men där har siituationenn verkligen sats på spets när allergi kan bara slå till från ingenstans!!!! och dessutom kontaktallergi.

Då inser man verkligen att saker som man inte kan planera verkligen händer!!

Sen har jag en dotter som är i en tuff förpubertet med allt vad det innebär... humöret är väl en sak, orden också... men skolans agerande när min dotter får tuffa ord och dåliga ursäkter, då ryter även denna väldigt lugna lååångstubinade lejoninna till med allt vad det innebär!!!
Ok, visst vet jag att det aldrig är ens fel att två trätar, men det måste väl finnas nån jäkla gräns, det snackas så mycket om nolltolerans och antimobbingplaner... men vad gör man när den lärare som ska verka sammankallande mellan elever-föräldrar-rektor t o m verkar sticka huvudet i sanden och blunda?? DET gör mig mest förbannad!!!!

Har så smått börjat planera semestern för mig och barnen, får väl se hur och vad av det som hinns/kan klaras av...

Katter och fest!!

Attans vad tiden springer iväg... hade tänkt uppdatera bloggen för ett tag sen men inte bidde det så heller....

Hur som helst så for jag och dottern norröver och hämtade hem diamanten Zirconia... fast hur mycket diamant som namnet antyder så blev det inte samma sak här hemma, det blev en grävling i blomkrukor...

Diddi har tagit henne som sin skyddsling och det är så underbart att se dem leka, likaväl som man blir galen på allt bus de hittar på... är det inte köksbänkar och dyl som undersöks är det allt från bokhyllan till toaletten, bokstavligt från insidan!! sen blev väl matte inte så där vidare populär efter den dykningen... för det var skillnad på att bada själv och att bli badad, men samtidigt så har ungarna varit väldigt duktig på att stänga toalocket efter bravaden... konstigt... ;)

Igår var jag på en mycket trevlig inflyttningsfest, första gången faktiskt jag blir bjuden på detta och definitivt första gången utan maken... och jisses vilken kväll!! Mycket discodans, många glas vin och mycket surr... (förstår inte det... det blir alltid mycket surr när jag gör nåt...) sen var det väl lite halvkallt när jag gick hem, typ -20 ute... ingen baksmälla däremot mer förkyld blev jag nog...

På resande fot...

Jaha då ska man än en gång packa ryggan för nya äventyr...
Denna gången är det en planerad resa med vissa avvikelser från resrutten, vad gör man inte för att få träffa likasinnade kattälskare :)
Helgen som var planen att fara till Skellefteå eller snarare metropolen Jörn, eftersom man begåvats med körkort så blev man chaufför som vanligt, men nånstans gick delar av planen på stöpet, om det beror på sällskapet/kartläsaren/GPS:en eller helt sonika en akut operation för en annan planerad chaufför så hamnade vi så småningom i Örebro!?!
Nåväl efter att ha träffat och givetvis överraskat några bekantingar så började man lite smått fundera vad som egentligen driver någon att köra sådär 65 mil enkel resa och inte ens ställer ut egen katt??
Hur som helst så överlevde vi både resa och kyla så imorgon går planen norrut äntligen så vi får hem våran nya 4-benting...

Måste ta mig i kragen...

Har redan för länge sen insett att skriva blogg är som att skriva dagbok, vissa har massor att skriva och gör det medans vi andra försöker koma på vad man ska skriva för man skrev aldrig dagbok när man var yngre...

Känns som jag jobbar heltid och är mamma resten av dygnet, önskar samtidigt att dygnet att lite fler timmar så man får någon "bara vara tid"...

Hade APT i stan ed chefen och arbetsgruppen, tyvärr fick jag inte reda på nåt mer om vad som händer med schema och dyl framöver, så jag är ff lika osäker på vilka utställningar som både arbetet och börsen tillåter riktigt... en dryg vecka kvar till lön...

Blir mer och mer brydd på hur många muttrar som saknas hos Diddi... ;) Jag menar inte nog med att hon balanserar på badkarskanten med risk att ramla ner typ 3-4 ggr när någon badar, hon vill dessutom gärna jaga fötterna i vattnet, sen när hon ligger på fönsterbrädan och sover, så kan man emellanåt höra en liten duns och givetvis på golvet sitter en förvånad nyvaken Diddi kikar ungefär som vad hände? Samtidigt är det en spinnmaskin som gärna hänger med och sitta på axlar i tid och otid... Och försöka titta på TV går inte såvida man är beredd och ha päls i samma höjd som ögonen ;)

Blir såå less...

Folk frågar nu emellanåt varför jag flyttat, en del tar det positivt andra tycker det är själviskt (om man nu kan kalla det själviskt efter att ha försökt anpassa mig efter andra i typ 16½ års tid...)
Idag fick jag än en gång bekräftelse på att jag gjort rätt val, jag menar här försöker jag roa barnen med enkla medel och att de ska vara ute i friska luften en stund nu när det är mildare ute... och då blir det tjafsigt om att "mannen" skaffat tv-spel som barnen också vill spela på, ringde då mannen och sa detta och får sen skit både från honom och barnen för att de ville dit och inte jag... och för att han tyckte de kunde gå upp och de vägrade, sen hade min äldsta blivit lovad att när det blev mildare så skulle de i övriga familjen åka slalom (jag har aldrig gjort det och har inga planer på att göra det), nu kommer mannen plötsligt på att skotern skulle hit!! sen blev det som vanligt tår och tandagnisslan, och vem får skit för alltihop som vanligt??
JAG naturligtvis, hur kunde jag komma på den j-la ideen att vi skulle ha en trevlig stund med julgransplundring på byn... och sen att barna fick gå HELA 300 meter... nu är jag less på allt tjafs...
är det verkligen det som livet ska gå ut på?? Jag börjar verkligen fundera...

Nytt år...

In med det nya och ut med det gamla, tja det sägs stämma bra...
Själv har jag varit med familjen hela dan om man nu räknar när de sista kom hem runt 16-tiden... Fixat och donat med att handla lite gott till ostbrickan, eftersom maken skulle fixa middan så fick jag givetvis handla de sista detaljerna och se till att tillbehören till maten fanns...
En del fillmer har avverkats, från klassiska sound of music till barnfilmen monsters vs aliens... precis innan tolvslaget så såg vi även slutet på brudens far... av förväntan gick vi ut för att se massa raketer som grannar och bekanta införskaffat (bbrukar sällan skjuta några egna, däremot skicka iväg någon UFO-ballong)
Ungarna ropade ut gott nytt år till varandra och grannar som hörde dem, jag vände mig mot maken och önskade gott nytt år, fick dock inget svar, lite förvånad såg jag frågande på honom och fick svaret att "jag gjorde som jag vill" vad nu det betyder... arg och besviken fick jag dock bryta upp vid 00.30 eftersom jag ska iväg och jobba 24-timmars om några timmar, men största besvikelsen var nog att jag inte ens fick en kram från honom...
Är det så det nya året ska börja?? med tårar än en gång??
Är det verkligen så stort fel på mig?

Skickar dock en varm nyårshälsning för dem som verkligen bryr sig om hur jag mår...

Julen kommer och går...

Visst är det konstigt, man planerar en massa för jul och barnen ser fram emot en massa julklappar... men hur ser dagarna ut egentligen? jo som vanliga men mer påkostade om man så säger... folk stressar och köper tydligen i snitt julklappar för sina barn för ca 3 000:-, va tusan då borde vi vara miljonärer eller , jag menar eftersom vi dock har 3 barn...

Och sen julmaten som ska både handlas, stökas och bökas med för att man sedan ska höra lite smågnyn över att "inget smakr nåt gott förutom det och det..." Visst det är barnen, samtidigt är man ute i god tid innan och frågar övriga familjen vad vi ska ha på Julbordet... typiskt eller?
Så kommer så äntligen den magiska dagen och första kommentarerna redan på morgonen är... när kommer tomten??

Tydligen så tar dagen en evighet att komma igenom, sen kommer dock tomten och utdelningen börjar för att vara överstökad på ca 20 minuter (varav tomtens paus blir halva tiden...) ungarna blev dock nöjda över klapparna, men det tror tusan det med dyra Lego produkter som de bara kunnat drömma om, ett akvarium samt att det blev en ny mobil för ett av barnen...

Nästa anhalt... bygga Lego:t, självklart ska det byggas redan samma kväll... hela familjen engagerad i diverse byggen... blev lite sura miner när alla byggen avbröts vid 23.30-tiden för att återupptas idag..

Fick dock en julklapp som jag återkommer med längre fram men ändå nåt jag hoppats på...

Det verkar som att året slutar på ett mycket bättre sätt än det började på, samtidigt har det varit ett år med mycket tårar av olika anledningar...
Kanske 2010 blir ett år med glädje(tårar)? Vem vet...