Nytt år...

In med det nya och ut med det gamla, tja det sägs stämma bra...
Själv har jag varit med familjen hela dan om man nu räknar när de sista kom hem runt 16-tiden... Fixat och donat med att handla lite gott till ostbrickan, eftersom maken skulle fixa middan så fick jag givetvis handla de sista detaljerna och se till att tillbehören till maten fanns...
En del fillmer har avverkats, från klassiska sound of music till barnfilmen monsters vs aliens... precis innan tolvslaget så såg vi även slutet på brudens far... av förväntan gick vi ut för att se massa raketer som grannar och bekanta införskaffat (bbrukar sällan skjuta några egna, däremot skicka iväg någon UFO-ballong)
Ungarna ropade ut gott nytt år till varandra och grannar som hörde dem, jag vände mig mot maken och önskade gott nytt år, fick dock inget svar, lite förvånad såg jag frågande på honom och fick svaret att "jag gjorde som jag vill" vad nu det betyder... arg och besviken fick jag dock bryta upp vid 00.30 eftersom jag ska iväg och jobba 24-timmars om några timmar, men största besvikelsen var nog att jag inte ens fick en kram från honom...
Är det så det nya året ska börja?? med tårar än en gång??
Är det verkligen så stort fel på mig?

Skickar dock en varm nyårshälsning för dem som verkligen bryr sig om hur jag mår...

Julen kommer och går...

Visst är det konstigt, man planerar en massa för jul och barnen ser fram emot en massa julklappar... men hur ser dagarna ut egentligen? jo som vanliga men mer påkostade om man så säger... folk stressar och köper tydligen i snitt julklappar för sina barn för ca 3 000:-, va tusan då borde vi vara miljonärer eller , jag menar eftersom vi dock har 3 barn...

Och sen julmaten som ska både handlas, stökas och bökas med för att man sedan ska höra lite smågnyn över att "inget smakr nåt gott förutom det och det..." Visst det är barnen, samtidigt är man ute i god tid innan och frågar övriga familjen vad vi ska ha på Julbordet... typiskt eller?
Så kommer så äntligen den magiska dagen och första kommentarerna redan på morgonen är... när kommer tomten??

Tydligen så tar dagen en evighet att komma igenom, sen kommer dock tomten och utdelningen börjar för att vara överstökad på ca 20 minuter (varav tomtens paus blir halva tiden...) ungarna blev dock nöjda över klapparna, men det tror tusan det med dyra Lego produkter som de bara kunnat drömma om, ett akvarium samt att det blev en ny mobil för ett av barnen...

Nästa anhalt... bygga Lego:t, självklart ska det byggas redan samma kväll... hela familjen engagerad i diverse byggen... blev lite sura miner när alla byggen avbröts vid 23.30-tiden för att återupptas idag..

Fick dock en julklapp som jag återkommer med längre fram men ändå nåt jag hoppats på...

Det verkar som att året slutar på ett mycket bättre sätt än det började på, samtidigt har det varit ett år med mycket tårar av olika anledningar...
Kanske 2010 blir ett år med glädje(tårar)? Vem vet...

Varför ska Sverige vara så avlångt?

Har kommit hem från en ny tripp "neröver" närmare bestämt mälaralen med omnejd...
Dels så fick jag chans att träffa många trevliga kattmänniskor/uppfödare av såväl Sphynx och Cornish Rex. Gjorde denna resa med sällskap av en mycket trevlg väninna, även om det även denna gång bara blev jag som körde (hmmm tror jag får försöka puscha för att denna person ska få sitt körkort snart :) )

Hur som helst så gick trippen först till Nora och där fick jag se söta små skrynkliga Sphynxbebbar (tur dottern var hemma...) dagen efter bar det av till Örebro och vi fick vara med om en nyöppning av en av Sveriges största butiker med hund- och kattillbehör, jag lovar den var den störst butik jag sett, synd bara att börsen ekade tom... :(

Sedan bar det av till Västerås dit min lilla Queen nu huserar hos en av mina trevliga uppfödarkollegor, tanken var att jag skulle få hem min efterlängtade drömprins... tyvärr ville ödet annorlunda och en högre makt ville ha honom självt... RIP min lilla Cho-san...
Så nu får jag börja om med mitt sökande efter en ny prins, tur man har lite tentakler ute...

Efter ett sms så insåg vi att det skulle bli en lång dag, för vi skulle möta upp några andra uppfödarkolegor i Eskilstuna, men dessvärre hade de fått fel på bilen så de blev mer än försenade... De kom iaf till slut och med tanke på deras trevliga sätt och personkemier så var det definitivt värt väntan :) Det enda "trista" var att jag också fastnade för just en Sphynx, turen var iaf att den inte var till salu, men man vet aldrig vad framtiden har i bagaget... ;)

Efter denna utflykt var det åter till Västerås och "liten" middag innan vi var tvungen att bryta upp för att starta hemfärden, lite sorgligt att lämna Queen men det väl alla som lämnar en 6 månaders bebbe kvar... fick dock entt sms om att allt bara var bra med henne även idag :)

Turen gick nu till Uppsala där vi skulle dels ut på E4 igen men även hämta upp dvärgmöss (tror jag det heter, små var dem i vart fall) det gick bara bra förutom att kupéfläkten lade av... sen resten av hemvägen så var det antingen hett i kupén eller immiga fönster... När vi kom till Sundsvall så var det vitt av frost på backen och -5 ute, lite skillnad mot regn och +5 när vi startade...
Efter att ha skjutsat hem min kära väninna, skrapat loss "isglaseringen" på min bil bar det hemåt, kom hem vid 05.30... Tur att det inte blir så många såna resor men det är samtidigt så trevligt...
Tro när nästa resa blir och vart??

Hejsan mellan varven!!

Håller ff på att fixa och dona mellan varven stannar jag till här och spanar in läget...
Tänkte bara tala om för de som vill att det hittills funkar toppen mellan Alma och Diddi :)
Queen verkar bli kvar här med Göta tills hon flyttar och nu maken accepterar henne (det är ju änfå hans favvo...)
Har ff inte fått nån telefon eller nät inkopplat i lägenheten , fasen vad jag blir less på Telia... men som sagt jag kan ju sitta här och skriva med... (i huset)
Kram till alla

Varför blir andra så förvånad?

Har varit på diverse möten några gånger tillsammans med mannen i huset, men blir lika förvånad varje gång man får kommentaren "men vad ni verkar överens", eller "vad ni är trevliga med varandra..."
Men hallå!!! Måste man vara osams eller idka pajkastning bara för att man separerar? tycker det är fullt normalt att vara normala eftersom det inte är pga känslorna vi separerar utan för att det blir alldeles för mycket tjafs och bråk hela tiden... Det är väl bättre för barnen attt se vuxna som kan umgås och ha trevligt tilsammans än vuxna som aldrig är överens och "gnager" på varandras tålamod.. Gammalmodigt tänkt, kanske men fullkomligt ärligt...

Förändringarnas vindar!!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade bloggen (har i vart fall inte glömt den... ;) ) Men sanningen att säga är det mycket på gång just nu i livet...
Dels har jag nu börjat på en ny arbetsplats och jag trivs bra, tror även jag blir uppskattad av den brukare jag jobbar åt (som personlig assistent) även om det inte pratas speciellt så är det väldigt härlig stämning och det säger väl alt?... Jag menar hur många går och smånynnar som ett litet fån ;) och får glada miner till svar?

Sen har det hänt mycket här hemma... dels så har jag och den manliga delen haft en ordentlig pratstund och vi kom till slut överrens om att jag ska ändra bostad, inte för att vi alltid är osams men för barnens skull så inser vi att de får stå ut med alldeles för mycket tjafs de bör få slippa...
Så nu är det snart dagen D när det blir massa kartonger och vissa möbler som ska flyttas på...Jag är så nöjd över att ha så goda vänner som hjälper mig i både vått och torrt... en snäll tanke är väl så härligt att höra...

Hösten och utställningfunderingar..

Som de flesta omkring mig vet så gillar jag inte hösten så värst mycket... det blir mörkare och allt blir som i dvala... och jag själv är väl inget undantag, plus att lagomt till alla skolor och sånt startar vad händer... hela familjen trillar dit som ett plockepinnspel av förkylning...

Var till Nyköping på SW den 19-20/9, jag fick väldigt blandade känslor... Sällskapet som åkte med mig både hemifrån och från Västerås, hade jag mycket trevligt med, både på utställningen och inte minst resorna emellan Västerås och Nyköping :)
Sedan fick vi mycket trevliga stunder i Västerås med en hel del kattungegos... Tack än en gång för att vi fick stanna en natt extra.
Sen den märkliga känslan på utställningen... här kommer man som en frisk fläkt från norr, ser fram emot vackra katter och trevliga människor, och vad sker... människor som tittar snett och tycker man är nog mest en udda figur som sitter och har TREVLIGT på en utställning, och dessutom tycker livet är helt ok även om inte katten blev varken NOM eller BIS, ve och fasa... gudskellov fanns det några trevliga prsoner som tordes sitta ner och prata med oss, men nog var det en konstig känsla man fick när en del sitter "som bakom" gör allt för att det inte ska synas att de lyssnar...
Vad är detta är det storstadsfasoner eller måste man ha en egen fanclub att prata med?? Och sen gjorde jag nog det största misstaget av allt (som jag bedömde det) herregud jag tog i hand och presenterade mig, en del blev nog förvånad andra ryckte åt sig handen och sa ett mycket kort hej... lustigt, medans bekanta till mig som också rest neröver, kramades som vi gärna gör på norrländskt maner... Ja jag vet inte vad jag missade, men nånstans tror jag att fega personer missar mer än jag... Tur att det finns planer på fler utställningar neröver och då kanske jag måste träna på att vara på min kant och gunås nästan grina för att mina katter anses som skräp... fast å andra sidan det vore just så otypiskt mig så det är nog svårt att få ur ränderna på mig, tänk om ingen känner igen mig... Kan man inte ta mig för den person jag är så är det verkligen inte mitt bekymmer...

Jag vet inte hur andra har det men jag älskar verkligen mina skräp och skulle gärna ha fler av dem... Oavsett om andra tycker om dem eller inte...