Jösses

Man nästan skäms för att an inte hinner skriva nåt här...
Hur som helst har det hänt lite (mycket) saker sen sist jag tittade in här, tro vart man ska börja...

I kattgruppen har det blivit total harmoni sedan Alma flyttade, visst går det inte en dag utan att hon får en tanke... Ja eller total var väl kanske att ta i lite, jag har ju Junii som fattade detta med att roa sig på natten med att snacka en massa när matte vill sova så det blir uppvaknande vid 04.15-04.30 varje morgon...

Sen har vi vart med på en del utställningar, Umeå, Östersund, Örnsköldsvik samt Örebro, ibland har det varit endast lilla Z ibland har det varit alla 4, resultaten har varit blandade, men det är trevligt att bara få resa iväg :) I helgen blickar vi norrut mot Skellefteå och vid midsommar drar vi till Nesna (Mo i Rana) sen finns lite planer för hösten men inget spikat än... (det kostar ju att ligga på topp ;) )

Sen nästa vecka ska 3 katter scannas och går det som det är tänkt så lutar det nog åt en kull framåt hösten... men som sagt planer och praktik är inte alltid samma sak.

Tja här hemma annars så flyter det på, imorgon slutar barnen och går på sommarlov, själv har jag tagit löite ledigt och tänkte få njuta av lite dagar med dem :)

Funderingar som finns...

Då var det ett tag sen jag skrev igen... Dagarna flyer på så fort att man emellanåt vill dra i handbromsen...

Sen sist jag skrev så har som sagt kattgruppen ändrats en del på gott och ont... eller hur man nu ska uttrycka sig...

Alma har fått ett toppenhem nere i Uddeholm, låter långt bort (typ 60 mil), men eftersom jag har släkt ca 6 mil därifrån känns det aningen närmare... men visst är det både tomt och ledsamt, det fälls någon tår av saknad nästan varje dag...

Sen vildigarna jag hämtade är det full fart på, sammanhållningen i kattgruppen är både lugnare och trevligare förutom ett liitet undantag... könsmogen hane... ni som har dessa vet vad jag menar, det både pratas i olika tonlägen, sniffas både här och där, för att inte tala om försöken med att kliva på de som inte vill, får tyvärr sära på dem lite när jag inte är hemma för han är mest och vill uppvakta den yngsta... de andra går ju på piller så de bryr han sig mindre om...

Peppar peppar är det bara en kattbädd som fått sig en liten dusch...

Tanken finns ju på att han ska kunna användas lite iaf framöver efter lite tester och en scanning iaf.

Har dock anmält alla 4 till Ö-viks utställningen så det blir spännande och se vad de 3 yngre tycker om det...

Enda önskemål jag har för tillfället är pengar... vill mycket men den tomma plånboken sätter stopp...

Var iaf iväg och köpte en fin bil som jag har råd med, så nu ska väl den förra förhoppningsvis säljas inom det snaraste (får väl jaga särbon med blåslampan annars, tydligen är det effektivt om jag ska tro en väninna... ) :)

Livet går verkligen både upp och ner...

Ena dagen känns bara som att allt faller på plats för att nästa dag blir allt kaos igen...
Låter det konstigt? nja det är det väl inte egentligen, för det är väl det som kallas livets gång...

Har haft det ganska bra ett tag nu på det personliga planet, iaf om man räknar med allt utom jobbstrul och funderingar över scheman och tänkta semestrar... sen att min man/särbo har lite andra vågor i livet än jag, är väl också antagligast normalt...

När jag sedan ser på familjens situation vad gäller både de 2- och 4-benta så är det verkligen skiftande från dag till dag, och emellanåt bara timmar mellan skratt och glädje kontra funderingar och gråt...
Har nu på allvar börjat fundera på att placera om min Alma, det svider verkligen i hjärtat, men det vore bättre för både henne och de andra katterna... Fick sen igår också besked om att jag kommer att ta till baka Q + en till från Q:s verkligen ledsna matte, men där har siituationenn verkligen sats på spets när allergi kan bara slå till från ingenstans!!!! och dessutom kontaktallergi.

Då inser man verkligen att saker som man inte kan planera verkligen händer!!

Sen har jag en dotter som är i en tuff förpubertet med allt vad det innebär... humöret är väl en sak, orden också... men skolans agerande när min dotter får tuffa ord och dåliga ursäkter, då ryter även denna väldigt lugna lååångstubinade lejoninna till med allt vad det innebär!!!
Ok, visst vet jag att det aldrig är ens fel att två trätar, men det måste väl finnas nån jäkla gräns, det snackas så mycket om nolltolerans och antimobbingplaner... men vad gör man när den lärare som ska verka sammankallande mellan elever-föräldrar-rektor t o m verkar sticka huvudet i sanden och blunda?? DET gör mig mest förbannad!!!!

Har så smått börjat planera semestern för mig och barnen, får väl se hur och vad av det som hinns/kan klaras av...

Katter och fest!!

Attans vad tiden springer iväg... hade tänkt uppdatera bloggen för ett tag sen men inte bidde det så heller....

Hur som helst så for jag och dottern norröver och hämtade hem diamanten Zirconia... fast hur mycket diamant som namnet antyder så blev det inte samma sak här hemma, det blev en grävling i blomkrukor...

Diddi har tagit henne som sin skyddsling och det är så underbart att se dem leka, likaväl som man blir galen på allt bus de hittar på... är det inte köksbänkar och dyl som undersöks är det allt från bokhyllan till toaletten, bokstavligt från insidan!! sen blev väl matte inte så där vidare populär efter den dykningen... för det var skillnad på att bada själv och att bli badad, men samtidigt så har ungarna varit väldigt duktig på att stänga toalocket efter bravaden... konstigt... ;)

Igår var jag på en mycket trevlig inflyttningsfest, första gången faktiskt jag blir bjuden på detta och definitivt första gången utan maken... och jisses vilken kväll!! Mycket discodans, många glas vin och mycket surr... (förstår inte det... det blir alltid mycket surr när jag gör nåt...) sen var det väl lite halvkallt när jag gick hem, typ -20 ute... ingen baksmälla däremot mer förkyld blev jag nog...

På resande fot...

Jaha då ska man än en gång packa ryggan för nya äventyr...
Denna gången är det en planerad resa med vissa avvikelser från resrutten, vad gör man inte för att få träffa likasinnade kattälskare :)
Helgen som var planen att fara till Skellefteå eller snarare metropolen Jörn, eftersom man begåvats med körkort så blev man chaufför som vanligt, men nånstans gick delar av planen på stöpet, om det beror på sällskapet/kartläsaren/GPS:en eller helt sonika en akut operation för en annan planerad chaufför så hamnade vi så småningom i Örebro!?!
Nåväl efter att ha träffat och givetvis överraskat några bekantingar så började man lite smått fundera vad som egentligen driver någon att köra sådär 65 mil enkel resa och inte ens ställer ut egen katt??
Hur som helst så överlevde vi både resa och kyla så imorgon går planen norrut äntligen så vi får hem våran nya 4-benting...

Måste ta mig i kragen...

Har redan för länge sen insett att skriva blogg är som att skriva dagbok, vissa har massor att skriva och gör det medans vi andra försöker koma på vad man ska skriva för man skrev aldrig dagbok när man var yngre...

Känns som jag jobbar heltid och är mamma resten av dygnet, önskar samtidigt att dygnet att lite fler timmar så man får någon "bara vara tid"...

Hade APT i stan ed chefen och arbetsgruppen, tyvärr fick jag inte reda på nåt mer om vad som händer med schema och dyl framöver, så jag är ff lika osäker på vilka utställningar som både arbetet och börsen tillåter riktigt... en dryg vecka kvar till lön...

Blir mer och mer brydd på hur många muttrar som saknas hos Diddi... ;) Jag menar inte nog med att hon balanserar på badkarskanten med risk att ramla ner typ 3-4 ggr när någon badar, hon vill dessutom gärna jaga fötterna i vattnet, sen när hon ligger på fönsterbrädan och sover, så kan man emellanåt höra en liten duns och givetvis på golvet sitter en förvånad nyvaken Diddi kikar ungefär som vad hände? Samtidigt är det en spinnmaskin som gärna hänger med och sitta på axlar i tid och otid... Och försöka titta på TV går inte såvida man är beredd och ha päls i samma höjd som ögonen ;)

Blir såå less...

Folk frågar nu emellanåt varför jag flyttat, en del tar det positivt andra tycker det är själviskt (om man nu kan kalla det själviskt efter att ha försökt anpassa mig efter andra i typ 16½ års tid...)
Idag fick jag än en gång bekräftelse på att jag gjort rätt val, jag menar här försöker jag roa barnen med enkla medel och att de ska vara ute i friska luften en stund nu när det är mildare ute... och då blir det tjafsigt om att "mannen" skaffat tv-spel som barnen också vill spela på, ringde då mannen och sa detta och får sen skit både från honom och barnen för att de ville dit och inte jag... och för att han tyckte de kunde gå upp och de vägrade, sen hade min äldsta blivit lovad att när det blev mildare så skulle de i övriga familjen åka slalom (jag har aldrig gjort det och har inga planer på att göra det), nu kommer mannen plötsligt på att skotern skulle hit!! sen blev det som vanligt tår och tandagnisslan, och vem får skit för alltihop som vanligt??
JAG naturligtvis, hur kunde jag komma på den j-la ideen att vi skulle ha en trevlig stund med julgransplundring på byn... och sen att barna fick gå HELA 300 meter... nu är jag less på allt tjafs...
är det verkligen det som livet ska gå ut på?? Jag börjar verkligen fundera...

Nytt år...

In med det nya och ut med det gamla, tja det sägs stämma bra...
Själv har jag varit med familjen hela dan om man nu räknar när de sista kom hem runt 16-tiden... Fixat och donat med att handla lite gott till ostbrickan, eftersom maken skulle fixa middan så fick jag givetvis handla de sista detaljerna och se till att tillbehören till maten fanns...
En del fillmer har avverkats, från klassiska sound of music till barnfilmen monsters vs aliens... precis innan tolvslaget så såg vi även slutet på brudens far... av förväntan gick vi ut för att se massa raketer som grannar och bekanta införskaffat (bbrukar sällan skjuta några egna, däremot skicka iväg någon UFO-ballong)
Ungarna ropade ut gott nytt år till varandra och grannar som hörde dem, jag vände mig mot maken och önskade gott nytt år, fick dock inget svar, lite förvånad såg jag frågande på honom och fick svaret att "jag gjorde som jag vill" vad nu det betyder... arg och besviken fick jag dock bryta upp vid 00.30 eftersom jag ska iväg och jobba 24-timmars om några timmar, men största besvikelsen var nog att jag inte ens fick en kram från honom...
Är det så det nya året ska börja?? med tårar än en gång??
Är det verkligen så stort fel på mig?

Skickar dock en varm nyårshälsning för dem som verkligen bryr sig om hur jag mår...

Julen kommer och går...

Visst är det konstigt, man planerar en massa för jul och barnen ser fram emot en massa julklappar... men hur ser dagarna ut egentligen? jo som vanliga men mer påkostade om man så säger... folk stressar och köper tydligen i snitt julklappar för sina barn för ca 3 000:-, va tusan då borde vi vara miljonärer eller , jag menar eftersom vi dock har 3 barn...

Och sen julmaten som ska både handlas, stökas och bökas med för att man sedan ska höra lite smågnyn över att "inget smakr nåt gott förutom det och det..." Visst det är barnen, samtidigt är man ute i god tid innan och frågar övriga familjen vad vi ska ha på Julbordet... typiskt eller?
Så kommer så äntligen den magiska dagen och första kommentarerna redan på morgonen är... när kommer tomten??

Tydligen så tar dagen en evighet att komma igenom, sen kommer dock tomten och utdelningen börjar för att vara överstökad på ca 20 minuter (varav tomtens paus blir halva tiden...) ungarna blev dock nöjda över klapparna, men det tror tusan det med dyra Lego produkter som de bara kunnat drömma om, ett akvarium samt att det blev en ny mobil för ett av barnen...

Nästa anhalt... bygga Lego:t, självklart ska det byggas redan samma kväll... hela familjen engagerad i diverse byggen... blev lite sura miner när alla byggen avbröts vid 23.30-tiden för att återupptas idag..

Fick dock en julklapp som jag återkommer med längre fram men ändå nåt jag hoppats på...

Det verkar som att året slutar på ett mycket bättre sätt än det började på, samtidigt har det varit ett år med mycket tårar av olika anledningar...
Kanske 2010 blir ett år med glädje(tårar)? Vem vet...

Varför ska Sverige vara så avlångt?

Har kommit hem från en ny tripp "neröver" närmare bestämt mälaralen med omnejd...
Dels så fick jag chans att träffa många trevliga kattmänniskor/uppfödare av såväl Sphynx och Cornish Rex. Gjorde denna resa med sällskap av en mycket trevlg väninna, även om det även denna gång bara blev jag som körde (hmmm tror jag får försöka puscha för att denna person ska få sitt körkort snart :) )

Hur som helst så gick trippen först till Nora och där fick jag se söta små skrynkliga Sphynxbebbar (tur dottern var hemma...) dagen efter bar det av till Örebro och vi fick vara med om en nyöppning av en av Sveriges största butiker med hund- och kattillbehör, jag lovar den var den störst butik jag sett, synd bara att börsen ekade tom... :(

Sedan bar det av till Västerås dit min lilla Queen nu huserar hos en av mina trevliga uppfödarkollegor, tanken var att jag skulle få hem min efterlängtade drömprins... tyvärr ville ödet annorlunda och en högre makt ville ha honom självt... RIP min lilla Cho-san...
Så nu får jag börja om med mitt sökande efter en ny prins, tur man har lite tentakler ute...

Efter ett sms så insåg vi att det skulle bli en lång dag, för vi skulle möta upp några andra uppfödarkolegor i Eskilstuna, men dessvärre hade de fått fel på bilen så de blev mer än försenade... De kom iaf till slut och med tanke på deras trevliga sätt och personkemier så var det definitivt värt väntan :) Det enda "trista" var att jag också fastnade för just en Sphynx, turen var iaf att den inte var till salu, men man vet aldrig vad framtiden har i bagaget... ;)

Efter denna utflykt var det åter till Västerås och "liten" middag innan vi var tvungen att bryta upp för att starta hemfärden, lite sorgligt att lämna Queen men det väl alla som lämnar en 6 månaders bebbe kvar... fick dock entt sms om att allt bara var bra med henne även idag :)

Turen gick nu till Uppsala där vi skulle dels ut på E4 igen men även hämta upp dvärgmöss (tror jag det heter, små var dem i vart fall) det gick bara bra förutom att kupéfläkten lade av... sen resten av hemvägen så var det antingen hett i kupén eller immiga fönster... När vi kom till Sundsvall så var det vitt av frost på backen och -5 ute, lite skillnad mot regn och +5 när vi startade...
Efter att ha skjutsat hem min kära väninna, skrapat loss "isglaseringen" på min bil bar det hemåt, kom hem vid 05.30... Tur att det inte blir så många såna resor men det är samtidigt så trevligt...
Tro när nästa resa blir och vart??

Hejsan mellan varven!!

Håller ff på att fixa och dona mellan varven stannar jag till här och spanar in läget...
Tänkte bara tala om för de som vill att det hittills funkar toppen mellan Alma och Diddi :)
Queen verkar bli kvar här med Göta tills hon flyttar och nu maken accepterar henne (det är ju änfå hans favvo...)
Har ff inte fått nån telefon eller nät inkopplat i lägenheten , fasen vad jag blir less på Telia... men som sagt jag kan ju sitta här och skriva med... (i huset)
Kram till alla

Varför blir andra så förvånad?

Har varit på diverse möten några gånger tillsammans med mannen i huset, men blir lika förvånad varje gång man får kommentaren "men vad ni verkar överens", eller "vad ni är trevliga med varandra..."
Men hallå!!! Måste man vara osams eller idka pajkastning bara för att man separerar? tycker det är fullt normalt att vara normala eftersom det inte är pga känslorna vi separerar utan för att det blir alldeles för mycket tjafs och bråk hela tiden... Det är väl bättre för barnen attt se vuxna som kan umgås och ha trevligt tilsammans än vuxna som aldrig är överens och "gnager" på varandras tålamod.. Gammalmodigt tänkt, kanske men fullkomligt ärligt...

Förändringarnas vindar!!

Nu var det ett tag sen jag uppdaterade bloggen (har i vart fall inte glömt den... ;) ) Men sanningen att säga är det mycket på gång just nu i livet...
Dels har jag nu börjat på en ny arbetsplats och jag trivs bra, tror även jag blir uppskattad av den brukare jag jobbar åt (som personlig assistent) även om det inte pratas speciellt så är det väldigt härlig stämning och det säger väl alt?... Jag menar hur många går och smånynnar som ett litet fån ;) och får glada miner till svar?

Sen har det hänt mycket här hemma... dels så har jag och den manliga delen haft en ordentlig pratstund och vi kom till slut överrens om att jag ska ändra bostad, inte för att vi alltid är osams men för barnens skull så inser vi att de får stå ut med alldeles för mycket tjafs de bör få slippa...
Så nu är det snart dagen D när det blir massa kartonger och vissa möbler som ska flyttas på...Jag är så nöjd över att ha så goda vänner som hjälper mig i både vått och torrt... en snäll tanke är väl så härligt att höra...

Hösten och utställningfunderingar..

Som de flesta omkring mig vet så gillar jag inte hösten så värst mycket... det blir mörkare och allt blir som i dvala... och jag själv är väl inget undantag, plus att lagomt till alla skolor och sånt startar vad händer... hela familjen trillar dit som ett plockepinnspel av förkylning...

Var till Nyköping på SW den 19-20/9, jag fick väldigt blandade känslor... Sällskapet som åkte med mig både hemifrån och från Västerås, hade jag mycket trevligt med, både på utställningen och inte minst resorna emellan Västerås och Nyköping :)
Sedan fick vi mycket trevliga stunder i Västerås med en hel del kattungegos... Tack än en gång för att vi fick stanna en natt extra.
Sen den märkliga känslan på utställningen... här kommer man som en frisk fläkt från norr, ser fram emot vackra katter och trevliga människor, och vad sker... människor som tittar snett och tycker man är nog mest en udda figur som sitter och har TREVLIGT på en utställning, och dessutom tycker livet är helt ok även om inte katten blev varken NOM eller BIS, ve och fasa... gudskellov fanns det några trevliga prsoner som tordes sitta ner och prata med oss, men nog var det en konstig känsla man fick när en del sitter "som bakom" gör allt för att det inte ska synas att de lyssnar...
Vad är detta är det storstadsfasoner eller måste man ha en egen fanclub att prata med?? Och sen gjorde jag nog det största misstaget av allt (som jag bedömde det) herregud jag tog i hand och presenterade mig, en del blev nog förvånad andra ryckte åt sig handen och sa ett mycket kort hej... lustigt, medans bekanta till mig som också rest neröver, kramades som vi gärna gör på norrländskt maner... Ja jag vet inte vad jag missade, men nånstans tror jag att fega personer missar mer än jag... Tur att det finns planer på fler utställningar neröver och då kanske jag måste träna på att vara på min kant och gunås nästan grina för att mina katter anses som skräp... fast å andra sidan det vore just så otypiskt mig så det är nog svårt att få ur ränderna på mig, tänk om ingen känner igen mig... Kan man inte ta mig för den person jag är så är det verkligen inte mitt bekymmer...

Jag vet inte hur andra har det men jag älskar verkligen mina skräp och skulle gärna ha fler av dem... Oavsett om andra tycker om dem eller inte...

Utställningar och framtidsplaner...

Utställningen i Luleå gick verkligen långt över förväntan... tänk att lilla jag fick vara med på en liten framgång efter deta nedrans tuffa år... fast det är klart nu torde det väl dröja innan det blir nåt lliknande...
Framtiden då? jag önskar att man kunde sia ibland, för nu känns det rörigt både här och där... Jobbet innebär just nu en massa strul, så där vet man inget just nu... vad gäller utställningar så vill jag börja planera för nästa år, men vad hjälper det när man inte vet nåt arbetsschema än? och avelsbiten vet jag lite på hur/vad jag vill men det gäller att få lite pusselbitar att falla på plats... men som de brukar säga "den som lever får se"...

Semester?

Alla pratar om att ha semester och bara njuta... vet ff inte riktigt vad det betyder, efter att varit sjukskriven och hemma med barnen (på gott och ont) så drog vi iaf på en Helingforskryssning, vi tog bilen ner till Stockholm och har man aldrig varit less på nån resa så blev vi det då... när vi väl kom ner var det vägarbeten och servicearbeten både här och där + att parkeringen vid färjeterminalen var under "upprustning" så vi fick parkera brevid SVT-huset... Gissa om ungarna blev eld och lågor när vi passerade garaget och fick se Bolibompabilen...
Hur som haver efter att incheckningen och påstigningen på båten var avklarad så blev det iaf liite lugnare, hytten var på 11:e våningen (bara nattklubben och ungdoms-chillarummet ovanför)
Maten var givetvis förbokad på buffe både vad gäller middag och frukostarna...
I Helsingfors åkte vi givetvis spårvagn och kikade på Sealife, vilket verkligen var en upplevelse!!
Tänk att få se det mesta från hajar och rockor till strömming och gädda!! Läckrast var nog att gå i gången som gjorde att man gick under det stora akvariet... snacka om "hitta Nemo"-känsla...
På båtn ppå väg hem så handlades det givetvis i diverse Taxfreebutiker...
När vi kom tillbaka till Stockholm så var det givetvis kö för att komma iland, men vad gjorde det vi hade ju haft relativt lugnt på resan (gudskelov för bollhav för den yngste och chillarummet för de äldre!!)
När vi började närma oss Gävle så fick vi ett infall att fara förbi Furuvik (nåt vi diskutrat sen vi fick barn...) sagt och gjort vi for förbi... bara för att inse att just denna vecka var det sängt mån-fredag!!
Så det blev att dra vidare... hamnade hos en bekant i Harmånger innan vi drog vidare...
Hade tänkt fara om flera bekanta efter vägen, men det hanns inte med (+ att inte vissa var hemma på hemvägen ;) )
Tur att det "bara" blir till Lule i helgen som kommer, fast då blir det familjen + 5 katter i en stuga (kanske blir intressant det med...)

Vad tiden går...

Om ca 2 veckor börjar skolan igen för de mindre, jippi!!! säger en halvslut morsa...
Under veckan som kommer flyttar den sista av pojkarna (fyrbenta) til sin nya familj, gissa om det känns tomt...
Samtidigt har jag fått lite uppdateringar från de andra som redan flyttat...
Om 1½ vecka blir det en liten kryssnng till Helsingfors från Stockholm, ett litet hastigt beslut... sen om ca 2½ vecka bär det av till Luleå på utställning, har anmält 5 missar...

Här var det bränt!!

Jobbat några dagar, suttit ute med min brukare på deras sommarstugealtan , det fläktar lagomt och vad händer?? jo givetvis bränner man fläsket... skaver både här och där på axlar nacke och fram på bröstet...

Efter att ha haft grinden uppmonterat några dagar så verkar fröken surheten lugnat sig lite och morar inte lika mycket, däremot har kattungarna haft bästa lekkompisen i deras moster (efter att mostern förstått att de inte var speciellt farliga..) så det känns ju bra :)

Äntligen en grind!!

Så nu har jag äntligen fått upp grinden jag önskat flera veckor, naturligtvis fick jag göra det själv... Alma är dock inte lika förtjust... Får nu se hur det går inatt...

Paragrafryttare!!

Finns det nåt värre? Inte nog med att man får en praktiskt taget spottstyver av lönen för att man först är planerad föräldraledig, sen ska man dessutom bli plågad av en paragrafryttare på förs.kassaan för att man sedan råkar bli sjukskr. i 4 veckor efteråt... Problemet? enkelt jag jobbar halvtid, stämplar resten men jobbar extra när jag kan och klarar av det, både inom kommun och som avbytare... Sen har dem dessutom fräckheten att vara otrevlig för att jag inte kan säga den exakta årsarbetstiden!! eller gudbevars vilken exakt årsinkomst jag har!!

Snacka om att bli idiotförklarad, när jag fick föräldrapenningen var det tydligen inga bekymmer men sen när jag varit sjukskriven då minsann kommer stoppljuset fram...